|
Levins instrumentfabrik startades av Herman Carlsson, en bondgrabb från
Åsaka utanför Trollhättan. Han föddes den 26 september 1864 och dog den
26 mars 1948. Herman intresserade sig tidigt för finsnickeri, och efter
att ha avlagt gesällexamen som möbelsnickare la han, som seden var på
den tiden, till ytterligare ett namn. Det blev Levin.
År 1887 reste Herman Carlsson Levin till USA där han efter en tid fick
anställning som polerare i en gitarrfabrik. Han stannade där i flera år
och hann under den tiden lära sig allt om gitarrtillverkning. 1891
startade han en gitarrfabrik i New York tillsammans med ett par
kollegor. Herman Carlsson drabbades dock så småningom av hemlängtan och
år 1898 flyttade han tillbaka till Sverige, nu med fru och tre barn.
I Göteborg hyrde han en lägenhet om 70 m2 på Norra Larmgatan 4, och i
denna lägenhet startade han Levins gitarrfabrik år 1900. Företaget växte stadigt
och man tvingades efterhand hyra större lokaler och 1943 satsade man
stort och flyttade in i en nedlagd porslinsfabrik på Hisingen i Göteborg
och i dessa lokaler blev man sedan kvar tills företaget lades ner.
Levinfabriken hakade ganska snart på det växande intresset för banjo. De
första åren tycks man ha importerat instrument från USA och Tyskland men
i början av 20-talet tog man upp en egen tillverkning. Till att börja
med byggde man ganska enkla modeller, men omkring 1926 satsade man
ordentligt och presenterade en serie förstklassiga proffsinstrument.
Det rörde sig mestadels om tenorbanjos, men också en och annan
plectrumbanjo. 1902, då man tycks
ha börjat importera banjos, rörde det sig mestadels om 5-strängade
banjos och i 1925 års Levinkatalog presenterar man också egenproducerade
5-strängade banjos. Från och med 1926 försvann dock denna typ av
banjo från deras sortimentkatalog.
I slutet på 20-talet var det
högsta mode med banjo, främst p g a den tidens populärmusik,
Dixielandjazzen, där banjon förstås var en viktig faktor.
Levin presenterade år 1927 en speciell banjokatalog där man hade inte
mindre än tio olika modeller, nämligen Nr. 50, Nr. 75, Nr. 100, Nr. 175,
Standard, Artist, Superior, Splendid, Grand och Deluxe. I början av
30-talet tillkom två modeller, Aristokrat och Solist. Dessa två hamnade
som nr tre och 4 uppifrån på rangskalan . Dessutom tillverkade man flera
gitarrbanjo- och mandolinbanjomodeller. Modellerna från #175 och uppåt
var att betrakta som proffsinstrument medans modellerna #50, #75 och
#100 var mycket enkla nybörjarinstrument.
De två toppmodellerna, Grand och Deluxe, var guldpläterade och hade
graverade metalldelar, Aristokrat var silverpläterad med graverade
metalldelar, medans alla övriga modeller var förnicklade som standard.
Superior och Splendid kunde dock fås guldpläterade på särskild
beställning.
Samtliga halsar var laminerade. Upp till och med Aristokrat var
halsarna av lönn med ett centerlaminat av jakaranda. Grand hade hals av
mahogny och Deluxe hade hals av East Indian jakaranda.
De enklare modellerna hade greppbräda av jakaranda men från Artist och
uppåt gjordes greppbrädan av ebenholtz. Ett undantag var dock Solist
som hade såväl greppbräda som resonator klädd med grönskimrande
nacrolaque eller pyralinplast, en nymodighet som såväl Levin som de
flesta amerikanska tillverkare snabbt anammade.
Samtliga modeller hade pärlemorinläggningar i greppbräda och huvud och
från Artist och uppåt hade man mycket eleganta och utsirade
inläggningar. Deluxe hade graverade inläggningar och sadel av pärlemor
Sargarna var enligt Levinkatalogen 11”, men i realiteten passar faktiskt
10 15/16” skinn bättre. På den tiden var det inte så kinkigt med någon
millimeter hit eller dit för banjoskinnen var av naturskinn och dom
gjordes alltid med ganska stora övermått. Upp t o m Splendid gjordes
sargarna av sju lager svensk lönn. Grand hade sex lager lönn med ett
mahognyfanér på utsidan och Deluxemodellen gjordes med sex lager
jakaranda.
Levin banjos hade en s k archtop
tonring, gjuten i klockbrons. Modell 100 och 75 hade en liten tunn
rundstång som tonring och Nr. 50 saknade helt tonring. Man hade också
en justerstång av metall genom resonanslådan för att kunna justera
stränghöjden. På det området var Levin långt framme i utvecklingen. Mig
veterligen var det bara Gibson som hade ett liknande system. De flesta
amerikanska tillverkare hade fortfarande en trästång, en s k dowel
stick, genom resonatorn för att stabilisera denna och det var en
konstruktion som i de flesta fall inte medgav någon större möjlighet
att justera stränghöjden.
Levins resonatorer gjordes av fyra fanérskikt för bottnen och tre skikt
för sidorna. Deluxe gjordes av jakaranda, Grand av lönn med ett
mahognyfanér och övriga modeller ner till Nr 175 av lönn. De enklare
modellerna tycks vara gjorda i björk.
Stämskruvar köptes från amerikanska Grover. Stränghållarna till de
flesta modellerna kom från Waverly men på toppmodellerna användes den
mycket trevliga stränghållaren från Oettinger. Skinnen köptes från
amerikanska J. Rogers.
År 1927 såg priserna ut på följande sätt:
Superior 300 kr, Splendid 400 kr, Grand 700 kr och Deluxe 1000 kr.
Toppmodellen Deluxe låg därmed i nivå med förnämliga amerikanska
modeller som Bacon & Day Silver Bell #4, Gibson TB6 eller Paramount
Style E. Gissningsvis motsvarade priset för en Deluxe ungefär vad en
hyfsad T-ford kostade vid samma tid.
Levins banjotillverkning fortsatte i alltmer begränsad omfattning fram
till mitten av 40-talet. Under de ca tjugo år som tillverkningen pågick
sålde man stora mängder både i Sverige och i utlandet och instrumenten
är idag mycket uppskattade av såväl musikanter som samlare. Levin
lyckades t o m med konststycket att exportera banjos till banjons eget
hemland USA, något som jag under årens lopp fått många bevis på genom
brev och mail från Levinägare over there.
Omkring 1943 startade Levin också trumtillverkning och
detta pågick ett tiotal år. Levin gick alltså motsatt väg mot t ex
amerikanska Ludwig, Slingerland och Gretsch, som alla startade som
trumtillverkare, för att så småningom ta upp banjos på programmet.
1973 köptes Levin upp av amerikanska jätten The Martin Co., som efter
några år bestämde sig för att helt lägga ner företaget. 1979
tillverkades de sista instrumenten.
Har Du några kommentarer,
tillägg eller rättelser i ovanstående artikel så får Du mycket gärna
höra av dig.
Jag är dessutom alltid intresserad av Levininstrument som är till salu -
inte bara banjos utan även mandoliner, ukkar och gitarrer. Det jag är
absolut mest på jakt efter är en original 5-strängad Levinbanjo - det
enda som saknas i min Levin banjosamling!
/Sture Svarén
LEVINS TILLVERKNINGSNUMMER
Levinfabriken stansade vanligtvis in ett serienummer på kortkanten uppe
på instrumentets huvud. När det gäller banjos från och med modell Nr.
175 så stansade man istället in serienummer och tillverkningsdatum inne
i sargen. Här kan du se när ditt Levininstrument tillverkades:
År 1900
Serienr 1-90
1901
91-473
1902
474-982
1903
983-1648
1904
1649-2673
1905
2674-4160
1906
4161-5842
1907
5843-8054
1908
8055-10065
1909
10066-12104
1910
12105-14475
1911
14476-17048
1912
17049-19757
1913
10758-22765
1914
22766-25785
1915
25786-29339
1916
29340-33829
1917
33830-38398
1918
38399-41750
1919
41751-45996
1920
45997-48663
1921
48664-49766
1922
49767-50960
1923
50961-52669
1924
52670-55018
1925
55019-58262
1926
58263-61029
1927
61030-64274
1928
64275-68224
1929
68225-71939
1930
71940-75971
1931
75972-79078
1932
79079-82022
1933
82023-86306
1934
86307-91524
1935
91525-96981
1936
96982-102985
1937
102986-108392
1938
108393-114174
1939
114175-119373
1940
119374-123698
1941
123699-129542
1942
129543-135882
1943
135883-143365
1944
143366-154203
1945
154204-167856
1946
167857-183407
1947
183408-195194
1948
195195-208144
1949
208145-227015
1950
227016-243439
1951
243440-271455
1952
271456-291537
1953
291538-303551
1954
303552-321200
1955
321201-336743
1956
336744-350110
1957
350111-366295
1958
366296-384905
1959
384906-402016
1960
402017-411407
1961
411408-420508
1962
420509-429605
1963
429606-438472
1964
438473-448145
1965
448146-458480
1966
458481-474502
1967
474503-486142
1968
486143-491732
1969
491733-499256
1970
499257-507899
1971
507900-514799
1972
514800-522499
1973
522500-530599
1974
530600-538999
1975
539000-547499
1976
547500-554999
1977
555000-
|